Till Rektor, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH)               

 

Är svenska fortfarande huvudspråk på Kungliga Tekniska Högskolan?

 

Jag vill allvarligt ställa frågan hur Kungliga Tekniska Högskolan förhåller sig till svenska som undervisningsspråk i sin allmänna policy, efter att ha sett flera inslag i TV på sistone.

Jag (och många med mig) undrar varför engelska plötsligt skall användas generellt i undervisning högre än kandidatexamen, trots att det många gånger bara handlar om några procent av det totala antalet elever på en kurs eller i en årskurs som inte behärskar svenska. I motiveringarna till besluten, så som det framstod i intervjuerna med rektor,  finns ju ingen seriös diskussion om följderna av detta beslut om språkbyte till engelska, om läraren är svenskspråkig och det stora flertalet studenter likaså.

För detta språkbyte får majoriteten av studenterna på kursen / inom årskursen betala ett mycket högt pris. Sunda förnuftet - och mycken forskning* - säger att man lär sig sämre, långsammare och med större ansträngning på ett annat språk än modersmålet. Om t.ex. 2 av 60 studerande på en kurs medför att undervisningspråket blir ett annat än det som övriga 58 deltagare (eller kanske alla, inkl läraren!), har som modersmål, då är priset för internationaliseringen mycket högt och språkpolicyn inte alls genomtänkt. Att byta språk för något så avancerat som högre studier är sannerligen inte som att byta skjorta.

Eftersom KTH verkar utgå från man numera är ett internationellt universitet, och inte svenskt längre, och att språkbytesförfarandet då är en allmän regel, måste man som svenskspråkig ha rätt att ställa frågor om följderna av policyn på lång sikt.

Vad händer om man som KTH har en allmän princip om att en minoritet av eleverna alltid skall få avgöra undervisningsspråket? Om denna princip alltid får råda kommer svenskan att dö ut på sikt, helt enkelt därför att den slutar förnyas av bl.a. nya forskningsrön:

* Man kommer alltid att vara tvungen att använda engelskspråkiga läromedel, och det blir olönsamt att ge ut svenskspråkiga böcker.

* Svenskspråkiga, mycket kunniga författare inom fackämnen, kommer knappast att skriva det de kan, på bästa vis.

* Majoriteten elever kommer inte att förstå sina ämnen på optimalt sätt.

* Den svenskspråkige läraren kommer inte att komma till sin rätt och därmed framstå som sämre, engelskspråkiga som bättre.

* Undervisningen kommer att få kraftigt minskad interaktion mellan lärare och elever (även de gäststuderande kommer att lida av det).

* Begreppsapparaten inom ämnet kommer på sikt att försvinna på svenska, för att ingen använder den.

* Nya begrepp kommer aldrig att kunna uttryckas på svenska, inte heller på lägre nivåer.

Allt detta rimmar mycket illa med riksdagsbeslutet den 7 december 2005 om att svenska är huvudspråk i Sverige.

Det åtagande som KTH / vissa andra svenska universitet gör för gäststuderande måste kunna ordnas på annat sätt, för detta är en i längden absurd politik, såvida det inte föreligger ett tydligt beslut om att på sikt överge svenskan på alla nivåer. Och detta är i så fall ett i högsta grad politiskt, och inte ett utbildningstekniskt beslut.

KTH är till stor del en statlig finansierad institution som också har ett ansvar för svenskans utveckling inom de egna forskningsområdena. Det går inte att dra sig undan, och sväva på målet om, som i rektorsintervjuerna.

Förhoppningsvis har KTH:s ogenomtänkta språkpolicy enbart med pengar att göra. Då kan man ju ändra på det. Är tanken däremot att svenskan ses som ett "lågspråk" och ett totalt språkbyte till engelska snabbt ger ökad prestige, då är detta än större fråga än för KTH.

Det farliga för svenskan är just att engelskan redan har en sådan prestige och sådan "skjuts" i samhället (och inte andra språk) att man bör analysera frågorna noga innan man släpper in den före svenskan. Detta ser jag själv varje dag som gymnasielärare. I utbytessammanhang med andra länder är det ju heller aldrig så att våra gäststudenter där kan tvinga en hel klass inklusive lärare att byta språk. Reglerna är asymmetriska!

KTH måste lösa de problem som uppstår för svenskspråkiga elever (och lärare!) på ett smidigare sätt än att en stor majoritet skall behöva byta språk! Det räcker inte med att ange i kurskatalogen att kursen kan komma att ges på engelska, om hela ramen för språkbytet är orimlig.

Man kan visst vara internationell och hålla på sitt eget språk, det förstår man i andra länder, och bygga på parallellspråkighet, där det behövs. Det måste vara en rättighet för svenskspråkiga studerande i Sverige att välja sitt bästa språk för högskolestudier, även för magisterstudier eller högre. Och inte behöva känna att modersmålet är ett "B-språk".

Slutligen vill jag i all enkelhet nämna, att det faktiskt också finns teknisk forskning som inte bums kommer att studeras utanför landets gränser. Det är alltså inte "suspekt" att redogöra för sin forskning på sitt modersmål, det bör i stället uppmuntras när engelskan ändå lägger sig som tät kvickrot på en äng som tidigare hade många blommor.

 

Olle Käll, lärare i svenska, tyska och engelska

Myggdansvägen 4C

802 64 Gävle

Tel: 026 - 65 91 88

E-post: olle.kall@swipnet.se

(Detta brev har också skickats till styrelsen för KTH)

* För forskning i frågan om undervisning och inlärning på annat språk hänvisas till länksamlingen på www.sprakforsvaret.se